Psaltaren 139

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.

(Til Sangmesteren. Af David. En Salme.) HERRE, du ransager mig og kender mig!

2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.

Du ved, når jeg står op, du fatter min Tanke i Frastand,

3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.

du har Rede på, hvor jeg går eller ligger, og alle mine Veje kender du grant.

4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.

Thi før Ordet er til på min Tunge, se, da ved du det, HERRE, til fulde.

5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.

Bagfra og forfra omslutter du mig, du lægger din Hånd på mig.

6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.

At fatte det er mig for underfuldt, for højt, jeg evner det ikke!

7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?

Hvorhen skal jeg gå for din Ånd, og hvor skal jeg fly for dit Åsyn?

8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)

Farer jeg op til Himlen, da er du der, reder jeg Leje i Dødsriget, så er du der; (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,

tager jeg Morgenrødens Vinger, fæster jeg Bo, hvor Havet ender,

10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.

da vil din Hånd også lede mig der, din højre holde mig fast!

11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.

Og siger jeg: "Mørket skal skjule mig, Lyset blive Nat omkring mig!"

12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.

så er Mørket ej mørkt for dig, og Natten er klar som Dagen, Mørket er som Lyset.

13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.

Thi du har dannet mine Nyrer, vævet mig i Moders Liv.

14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.

Jeg vil takke dig, fordi jeg er underfuldt skabt; underfulde er dine Gerninger, det kender min Sjæl til fulde.

15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.

Mine Ben var ikke skjult for dig, da jeg blev skabt i Løndom, virket i Jordens Dyb;

16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

som Foster så dine Øjne mig, i din Bog var de alle skrevet, Dagene var bestemt, før en eneste af dem var kommet.

17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!

Hvor kostelige er dine Tanker mig, Gud, hvor stor er dog deres Sum!

18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.

Tæller jeg dem, er de flere end Sandet, jeg vågner - og end er jeg hos dig.

19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.

Vilde du dog dræbe de gudløse, Gud, måtte Blodets Mænd vige fra mig,

20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.

de, som taler om dig på Skrømt og sværger falsk ved dit Navn.

21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.

Jeg hader jo dem, der hader dig, HERRE, og væmmes ved dem, der står dig imod;

22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.

med fuldt Had bader jeg dem, de er også mine Fjender.

23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;

Ransag mig, Gud, og kend mit Hjerte, prøv mig og kend mine Tanker!

24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.

Se, om jeg er på Smertens Vej, og led mig på Evigheds Vej!