< Psaltaren 139 >

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
Aw Bawipa, nang ing ni sui nawh ni sim hyk ti.
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
Ngawi nyng kang dyih awh awm nang ing ni sim hyk ti; kak poeknaak ve ak hla nakawng sim hyk ti.
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
Cet nyng kang zaih awh awm nang ing ni sim hyk ti; lam boeih ce nang ing sim hyk ti.
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
Kam lai awh awi khangoet pateng za a awm hlan awh, Aw Bawipa, nang ing ni sim pheng hyk ti.
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
Nang ing huhai na ni hawi ni le nawh, kak khan awh na kut ce tloeng law hyk hy.
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
Cemyih cyihnaak ce kai aham kawpoek kyi soeih na awm hy, sang aih nawh pha voet hqoeng nyng.
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Nang ang myihla a ven awhkawng hana ka ceh thai kaw?
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
Khan na hang cet mai nyng seiawm, cena nang awm hyk ti; dek kai a dungnaak khuina zaih nyng seiawm, cena nang awm bai hyk ti. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
Myncang khawkdai awhkaw ang hla awh tho nyng, tuicunli vang ben caqai a hlanaak na awm mai nyng seiawm,
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
cena awm nang a kut ing ni sawi bai kawp ti, nak tang ben kut ing ak cak cana nim tu kaw.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
Thannaak ing ni hlip kawmsaw vangnaak ce ka ven tloek awh thannaak na coeng kaw,” ti mai nyng seiawm,
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
thannaak ing nang ce amni sing noeng tikaw; khawmthan ce dai amyihna vang kaw, thannaak ce nang aham vangnaak na awm kaw.
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
Ikawtih nang ing kak kawlung khui boeih ve sai hyk ti; ka nu ak phoen khui awh nang ing ni sing boeih hawh hyk ti.
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
Kqih awm ingkaw kawpoek kyi na nani sai a dawngawh nang ce nim kyihcah nyng; nang a ik-oeih saikhqi ve poek kyi na awm hy tice ak leek cana sim pheng nyng.
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
Ang hyp na sai na ka awm awh, ka pumqaw sainaak ve nang a venawh kawng thuh thai na am awm hy. Khawmdek a dungnaak awh kutoet na bawl na ka awm awh,
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
na mik ing ak bawl qu hlan ka pum ve hu hawh hy. Kai a khawnghi caksak na ak awmkhqi boeih ce pynoet awm ang coeng hlan awh, na cauk awh qee na awm hawh hy.
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
Aw Khawsa, nak poeknaakkhqi ve kai aham a phu tlo soeih mah hy!
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
Ka toek aham a awm mai mantaw, dizui dek anglakawh doem khqoet kaw. Kang hqyng law awh, na venawh awm hyn bak bak bai nyng.
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
Aw Bawipa, nang ing thlakche khqi doeng mah na him mai mantaw! Nangmih thlang a thin a mik ngaih tloek, ka venawh kawng ak hla na awm hoer uh!
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
Vekkhqi ing nang ce ak che na nik kqawn ngah ngah unawh; na qaalkhqi ing nang ming ce amak thym na hawna uhy.
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
Aw Bawipa, nang anik sawhnaakkhqi ce sawh na nyng saw, nang qaal na anik thawh sihkhqi ce am ka tyih nawh nu?
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
Cekkhqi sawhnaak doeng ni ka taak; cekkhqi ce ka qaal nani kak poek.
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
Aw Khawsa, nang ing ni sek nawhtaw, kak kawlung ve sim law lah; ni noek ni dak nawhtaw kak kawpoekkhqi ve sim law lah.
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
Kai awh boeseetnaak khqi ak awm hy voei nu, toek nawhtaw, kumqui lam awh ni sawi lah.

< Psaltaren 139 >