Psaltaren 138

1 Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

Ko e Saame ʻa Tevita. Te u fakamālō kiate koe ʻaki hoku loto kotoa pē: ʻi he ʻao ʻoe ngaahi ʻotua te u hiva fakamālō kiate koe.

2 Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

Te u lotu ʻo hanga atu ki ho faletapu māʻoniʻoni, mo fakamālō ki ho huafa koeʻuhi ko hoʻo ʻaloʻofa mo hoʻo moʻoni: he kuo ke hiki ke māʻolunga hake hoʻo folofola ʻi ho huafa kotoa pē.

3 När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

‌ʻI he ʻaho ne u tangi ai naʻa ke talia au, mo fakamālohi ʻaki au ʻae mālohi ʻi hoku laumālie.

4 Herre, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

‌ʻE Sihova, ʻe fakamālō kiate koe ʻae ngaahi tuʻi kotoa pē ʻo māmani, ʻoka nau ka fanongo ki he ngaahi folofola ʻo ho fofonga.

5 Och sjunga på Herrans vägom, att Herrans ära stor är.

‌ʻIo, tenau hiva ʻi he ngaahi hala ʻo Sihova: he ʻoku lahi ʻae nāunau ʻo Sihova.

6 Ty Herren är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

Ko e moʻoni ʻoku māʻolunga ʻa Sihova, ka ʻoku ʻofa ia ki he angavaivai: ka ʻoku ʻilo ʻe ia ʻae laukau ki he mamaʻo.

7 Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

Neongo ʻeku ʻeveʻeva ʻi he lotolotonga ʻoe mamahi, te ke fakaakeake au: te ke mafao atu ho nima ke taʻofi ki he ʻita ʻa hoku ngaahi fili, pea ko ho nima toʻomataʻu te ne fakamoʻui au.

8 Herren skall göra der en ända uppå för mina skuld; Herre, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.

‌ʻE fakahaohaoa ʻe Sihova ʻaia ʻoku kau kiate au: ko hoʻo ʻaloʻofa, ʻE Sihova ʻoku tolonga ʻo taʻengata: ʻoua naʻa ke liʻaki ʻae ngaahi ngāue ʻa ho nima ʻoʻou.