Psaltaren 138

1 Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

Slavim te, Gospode, od svega srca svojega, pred bogovima pjevam tebi.

2 Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

Poklanjam se pred svetom crkvom tvojom, i slavim ime tvoje, za dobrotu tvoju i za istinu tvoju; jer si po svakom imenu svom podigao rijeè svoju.

3 När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

U dan, u koji zazvah, ti si me uslišio, dunuo slobodu u dušu moju.

4 Herre, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

Slaviæe te, Gospode, svi carevi zemaljski, kad èuju rijeèi usta tvojih;

5 Och sjunga på Herrans vägom, att Herrans ära stor är.

I pjevaæe putove Gospodnje, jer je velika slava Gospodnja.

6 Ty Herren är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

Jer je visok Gospod, i vidi niskoga, i visokoga izdaleka poznaje.

7 Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

Ako poðem u tuzi, ti æeš me oživiti; na zloæu neprijatelja mojih pružiæeš ruku svoju i zakloniæe me desnica tvoja.

8 Herren skall göra der en ända uppå för mina skuld; Herre, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.

Gospod æe svršiti za mene. Gospode! milost je tvoja dovijeka; djela ruku svojih ne ostavljaj.