Psaltaren 138

1 Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

Drottinn, ég þakka þér af öllu hjarta! Ég vil lofsyngja þér í áheyrn englanna á himnum.

2 Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

Ég vil falla fram fyrir þínu heilaga musteri, þakka þér elsku þína og trúfesti, og loforð þín sem þú hefur innsiglað með þínu mikilfenglega nafni.

3 När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

Þegar ég bið, þá heyrir þú bænir mínar, styrkir mig og hughreystir.

4 Herre, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

Konungar jarðarinnar skulu þakka þér, Drottinn, því að allir heyra þeir rödd þína.

5 Och sjunga på Herrans vägom, att Herrans ära stor är.

Já, þeir skulu syngja um verk Drottins, því að mikil er dýrð hans.

6 Ty Herren är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

En þótt Drottinn sé mikill, þá lýtur hann að hinum lítilmótlegu, en hrokafullir halda sig fjarri.

7 Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

Þótt ég sé umvafinn erfiðleikum, muntu sjá um að allt fari vel. Þú réttir fram hnefann gegn óvinum mínum. Kraftur þinn mun frelsa mig.

8 Herren skall göra der en ända uppå för mina skuld; Herre, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.

Drottinn mun leysa úr öllum mínum málum – því að Drottinn, miskunn þín varir að eilífu. Yfirgef mig ekki, því að ég er verk handa þinna.