Psaltaren 138

1 Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

`To Dauith him silf. Lord, Y schal knouleche to thee in al myn herte; for thou herdist the wordis of my mouth. Mi God, Y schal singe to thee in the siyt of aungels;

2 Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

Y schal worschipe to thin hooli temple, and Y schal knouleche to thi name. On thi merci and thi treuthe; for thou hast magnefied thin hooli name aboue al thing.

3 När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

In what euere dai Y schal inwardli clepe thee, here thou me; thou schalt multipli vertu in my soule.

4 Herre, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

Lord, alle the kingis of erthe knouleche to thee; for thei herden alle the wordis of thi mouth.

5 Och sjunga på Herrans vägom, att Herrans ära stor är.

And singe thei in the weies of the Lord; for the glorie of the Lord is greet.

6 Ty Herren är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

For the Lord is hiy, and biholdith meke thingis; and knowith afer hiy thingis.

7 Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

If Y schal go in the myddil of tribulacioun, thou schalt quikene me; and thou stretchidist forth thin hond on the ire of myn enemyes, and thi riyt hond made me saaf.

8 Herren skall göra der en ända uppå för mina skuld; Herre, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.

The Lord schal yelde for me, Lord, thi merci is with outen ende; dispise thou not the werkis of thin hondis.