Psaltaren 138

1 Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

[A Psalm] of David. I will praise thee with my whole heart: before the gods will I sing praise unto thee.

2 Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

I will worship toward thy holy temple, and praise thy name for thy lovingkindness and for thy truth: for thou hast magnified thy word above all thy name.

3 När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

In the day when I cried thou answeredst me, [and] strengthenedst me [with] strength in my soul.

4 Herre, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

All the kings of the earth shall praise thee, O LORD, when they hear the words of thy mouth.

5 Och sjunga på Herrans vägom, att Herrans ära stor är.

Yea, they shall sing in the ways of the LORD: for great [is] the glory of the LORD.

6 Ty Herren är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

Though the LORD [be] high, yet hath he respect unto the lowly: but the proud he knoweth afar off.

7 Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

Though I walk in the midst of trouble, thou wilt revive me: thou shalt stretch forth thine hand against the wrath of mine enemies, and thy right hand shall save me.

8 Herren skall göra der en ända uppå för mina skuld; Herre, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.

The LORD will perfect [that which] concerneth me: thy mercy, O LORD, [endureth] for ever: forsake not the works of thine own hands.