Psaltaren 138

1 Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

(Af David.) Jeg vil prise dig HERRE, at hele lovsynge dig for Guderne;

2 Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

jeg vil tilbede, vendt mod dit hellige Tempel, og mere end alt vil jeg prise dit Navn for din Miskundheds og Trofastheds Skyld; thi du har herliggjort dit Ord.

3 När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

Den Dag jeg råbte, svared du mig, du gav mig Mod, i min Sjæl kom Styrke.

4 Herre, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

Alle Jordens Konger skal prise dig, HERRE, når de hører din Munds Ord,

5 Och sjunga på Herrans vägom, att Herrans ära stor är.

og synge om HERRENs Veje; thi stor er HERRENs Ære,

6 Ty Herren är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

thi HERREN er ophøjet, ser til den ringe, han kender den stolte i Frastand.

7 Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

Går jeg i Trængsel, du værger mig Livet, mod Fjendernes Vrede udrækker du Hånden, din højre bringer mig Frelse.

8 Herren skall göra der en ända uppå för mina skuld; Herre, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.

HERREN vil føre det igennem for mig, din Miskundhed, HERRE, varer evindelig. Opgiv ej dine Hænders Værk!