Psaltaren 135
1 Halleluja. Lofver Herrans Namn; lofver, I Herrans tjenare;
Mikafu Yehowa. Mikafu Yehowa ƒe ŋkɔ, mikafui, mi Yehowa ƒe dɔlawo.
2 I som stån i Herrans hus, uti vår Guds gårdar.
Mi ame siwo subɔna le Yehowa ƒe aƒe me, le míaƒe Mawu la ƒe xɔxɔnuwo.
3 Lofver Herran, ty Herren är god; lofsjunger hans Namn, ty det är ljufligit.
Mikafu Yehowa, elabena Yehowa nyo; midzi ha na eƒe ŋkɔ, elabena esia vivina.
4 Ty Herren hafver utvalt sig Jacob; Israel till sin egendom.
Elabena Yehowa tia Yakob be wòanye ye tɔ, eye wòtia Israel be wòanye yeƒe domenyinu xɔasi la.
5 Ty jag vet, att Herren är stor; och vår Herre för alla gudar.
Menya be Yehowa lolo, eye míaƒe Aƒetɔ la lolo wu mawuwo katã.
6 Allt det Herren vill, det gör han, i himmelen, på jordene, i hafvet, och i all djup;
Yehowa wɔa nu sia nu si dze eŋu le dziƒo kple anyigba, le atsiaƒuwo me kple woƒe gogloƒewo katã.
7 Den der låter skyarna uppgå af jordenes ända; den der ljungelden gör, samt med regnet; den der vädret utu hemlig rum komma låter;
Enaa lilikpo hona tso anyigba ƒe mlɔenu ke, edɔa dzikedzo be wòava kple tsidzadza, eye wòɖea yaƒoƒo ɖe go tso eƒe nudzraɖoƒewo.
8 Den der förstfödingen slog uti Egypten, både af menniskor och af boskap;
Eƒo Egipte ƒe ŋgɔgbeviwo ƒu anyi; amegbetɔwo kple lãwo siaa ƒe ŋgɔgbeviwo.
9 Och lät sina tecken och under komma öfver dig, Egypti land, öfver Pharao och alla hans tjenare;
O! Egipte, edɔ eƒe dzesiwo kple nukunuwo ɖo ɖe mía dome, ɖe Farao kple eƒe dɔlawo katã ŋu.
10 Den mång folk slog, och drap mägtiga Konungar:
Eƒo dukɔ geɖewo ƒu anyi, eye wòwu fia sesẽwo.
11 Sihon, de Amoreers Konung, och Og, Konungen i Basan, och all Konungarike i Canaan;
Ewu Sixɔn, Amoritɔwo ƒe fia, Ɔg, Basantɔwo ƒe fia kple Kanaan fiawo katã,
12 Och gaf deras land till arfs, till arfs sino folke Israel.
eye wòtsɔ woƒe anyigba wɔ domenyinu, na eƒe dukɔ Israel.
13 Herre, ditt Namn varar i evighet; din åminnelse, Herre, varar förutan ända.
O! Yehowa, wò ŋkɔ li tegbetegbe, o Yehowa, èxɔ ŋkɔ le dzidzimewo katã me.
14 Ty Herren skall döma sitt folk, och vara sina tjenare nådelig.
Elabena Yehowa atso afia na eƒe dukɔ, eye wòakpɔ nublanui na eƒe dɔlawo.
15 De Hedningars gudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
Dukɔwo ƒe legbawo nye klosalo kple sika, amegbetɔ ƒe asinudɔwɔwɔwo wonye.
16 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
Nu li na wo, gake womeƒoa nu o, ŋku li na wo gake womekpɔa nu o,
17 De hafva öron, och höra intet, och ingen ande är i deras mun.
to li na wo, gake womesea nu loo, alo gbɔna to woƒe nu me o.
18 De som sådana göra, äro lika så; alle de som hoppas på dem.
Ame siwo wɔ wo la anɔ abe woawo ke ene, eye nenema kee nye ame siwo katã ɖoa dzi ɖe wo ŋu.
19 Israels hus lofve Herran; lofver Herran, I af Aarons hus.
O! Israel ƒe aƒe, mikafu Yehowa, O! Aron ƒe aƒe, mikafu Yehowa,
20 I af Levi hus, lofver Herran; I som frukten Herran, lofver Herran.
O! Levi ƒe aƒe, mikafu Yehowa, eye mi ame siwo vɔ̃nɛ la, mikafu Yehowa.
21 Lofvad vare Herren af Zion, den i Jerusalem bor. Halleluja.
Woakafu Yehowa tso Zion, eya ame si nɔ Yerusalem. Mikafu Yehowa!
