Psaltaren 135
1 Halleluja. Lofver Herrans Namn; lofver, I Herrans tjenare;
Angraeng loe saphaw oh. Angraeng ih ahmin to saphaw oh; nangcae Angraeng ih tamnanawk, anih to saphaw oh.
2 I som stån i Herrans hus, uti vår Guds gårdar.
Nangcae Angraeng imthung ah angdoe kaminawk, aicae Sithaw im longhma ah angdoe kaminawk, Angraeng to saphaw oh,
3 Lofver Herran, ty Herren är god; lofsjunger hans Namn, ty det är ljufligit.
Angraeng loe hoih pongah, Angraeng to saphaw oh; anih ih ahmin saphawhaih laa to sah oh, to loe anghoe han koi hmuen ah oh.
4 Ty Herren hafver utvalt sig Jacob; Israel till sin egendom.
Angraeng mah Jakob to angmah hanah qoih, Israel to angmah ih hmuen ah suek hanah a qoih.
5 Ty jag vet, att Herren är stor; och vår Herre för alla gudar.
Angraeng loe len, aicae Sithaw loe sithawnawk boih pongah doeh len, tiah ka panoek.
6 Allt det Herren vill, det gör han, i himmelen, på jordene, i hafvet, och i all djup;
Van hoi long, tuipuinawk hoi kathuk ahmuennawk boih ah, Angraeng mah a koeh baktiah hmuennawk to a sak.
7 Den der låter skyarna uppgå af jordenes ända; den der ljungelden gör, samt med regnet; den der vädret utu hemlig rum komma låter;
Anih mah long boenghaih ahmuen hoiah tamai amzamsak moe, tangphrapuekhaih hoi khotui to a sak; anih mah hmuen patuhaih ahmuen hoiah takhi to tacawtsak.
8 Den der förstfödingen slog uti Egypten, både af menniskor och af boskap;
Anih mah Izip prae ih tapen tangsuek kami hoi moinawk to hum pae boih.
9 Och lät sina tecken och under komma öfver dig, Egypti land, öfver Pharao och alla hans tjenare;
Aw Izip, nang thungah kaom Faro hoi anih ih tamnanawk boih nuiah, tanoekhaih hoi dawnrai hmuennawk to na patoh.
10 Den mång folk slog, och drap mägtiga Konungar:
Pop parai prae kaminawk to na dueksak moe, thacak siangpahrangnawk to na hum;
11 Sihon, de Amoreers Konung, och Og, Konungen i Basan, och all Konungarike i Canaan;
Amor kaminawk ih siangpahrang Sihon, Bashan siangpahrang Og hoi siangpahrang mah uk ih Kanaan praenawk boih;
12 Och gaf deras land till arfs, till arfs sino folke Israel.
nihcae ih prae to angmah ih kami Israelnawk hanah qawk ah a paek.
13 Herre, ditt Namn varar i evighet; din åminnelse, Herre, varar förutan ända.
Aw Angraeng, na hmin loe dungzan khoek to cak; Aw Angraeng, na panoekhaih doeh, adung boih khoek to om tih.
14 Ty Herren skall döma sitt folk, och vara sina tjenare nådelig.
Angraeng mah angmah ih kaminawk to lokcaek ueloe, a tamnanawk nuiah dawnpakhuemhaih tawn tih.
15 De Hedningars gudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
Sithaw panoek ai kaminawk mah bok o ih krangnawk loe, sui, kami ban hoi sakcop ih sui hoi sumkanglung rumram ah ni oh.
16 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
Nihcae loe pakha tawnh o, toe lok apae o thai ai; mik a tawnh o, toe hnu o thai ai;
17 De hafva öron, och höra intet, och ingen ande är i deras mun.
naa a tawnh o, toe thaih o thai ai; pakha thungah anghahhaih takhi om ai.
18 De som sådana göra, äro lika så; alle de som hoppas på dem.
Krang sah kaminawk loe krang baktiah ni oh o, krang oephaih tawn kaminawk doeh krang hoiah ni anghmong o boih.
19 Israels hus lofve Herran; lofver Herran, I af Aarons hus.
Aw Israel imthung takoh, Angraeng to tahamhoihaih paek oh; Aw Aaron imthung takoh, Angraeng to tahamhoihaih paek oh;
20 I af Levi hus, lofver Herran; I som frukten Herran, lofver Herran.
Aw Levi imthung takoh, Angraeng to tahamhoihaih paek oh; Angraeng zii kaminawk, Angraeng to tahamhoihaih paek oh.
21 Lofvad vare Herren af Zion, den i Jerusalem bor. Halleluja.
Jerusalem vangpui ah kaom Angraeng loe Zion hoiah tahamhoihaih om nasoe. Angraeng to saphaw oh.
