< Psaltaren 133 >
1 En visa Davids i högre choren. Si, huru godt och lustigt är det, att bröder bo endrägteliga tillsammans;
«Yuⱪiriƣa qiⱪix nahxisi»; Dawut yazƣan küy: — Ⱪara, mana, ⱪerindaxlar birliktǝ turux nemidegǝn yahxi, nemidegǝn xerindur!
2 Såsom kosteligit balsam är, det af Aarons hufvud flyter neder i allt hans skägg, det nederflyter uppå hans kläder;
U Ⱨarunning bexiƣa tɵkülüp, saⱪilidin aⱪⱪan awu ⱪimmǝtlik maydǝk, U Ⱨarunning saⱪilidin eⱪip, Kiyim-keqǝkning yaⱪisiƣa qüxkǝn ⱪimmǝtlik mayƣa ohxaydu;
3 Såsom Hermons dagg, och den på Zions berg nederfaller; ty dersammastäds lofvar Herren välsignelse och lif till evig tid.
U yǝnǝ Ⱨǝrmon teƣidiki xǝbnǝmning Zion taƣliriƣa qüxüxigǝ ohxaydu; Qünki xu yǝrdǝ Pǝrwǝrdigar bǝrikǝtni — Yǝni mǝnggülük ⱨayatni buyruƣan!