Psaltaren 132
1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
Ɔsoroforo dwom. Awurade kae Dawid ne ɔhaw ahorow a ogyinaa ano no.
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Ɔkaa Awurade ntam, na ɔhyɛɛ nea ɔyɛ Otumfo ma Yakob no bɔ se,
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
“Merenhyɛn me fi na merenkɔda me mpa so,
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
meremma nna mmfa me na meremma mʼani nkum,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
kosi sɛ menya baabi ama Awurade, baabi a nea ɔyɛ Otumfo ma Yakob No bɛtena.”
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
Yɛtee wɔ Efrata, yɛbɛtoo so wɔ Yaar mfuw so.
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
“Momma yɛnkɔ nʼatenae; momma yɛnsom wɔ ne nan ntiaso hɔ.
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
‘Awurade, sɔre bra wʼahomegyebea, wo ne wo tumi adaka no.
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Ma trenee nyɛ sɛ ntade mma wʼasɔfo; ma wʼahotefo nto ahurusi nnwom.’”
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
Wo somfo Dawid nti, nyi wʼani mfi nea woasra no ngo no so.
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
Awurade kaa ntam kyerɛɛ Dawid, nokware ntam a ɔntwe nsan se, “Wʼasefo no mu baako na mede no bɛtena wʼahengua so.
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
Sɛ wo mmabarima di mʼapam so na wotie me nkyerɛkyerɛ a, ɛno de wɔn mmabarima bɛtena wʼahengua so afebɔɔ.”
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
Awurade ayi Sion, ɔde hɔ ayɛ nʼatenae:
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
“Ɛha ne mʼahomegyebea daa nyinaa; ɛha na mɛtena adi hene, efisɛ ha na mepɛ,
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
mede nneɛma pa bebree behyira no na mama nʼahiafo adidi amee.
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
Mede nkwagye befura nʼasɔfo, na nʼahotewfo ato ahurusi nnwom daa.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
“Mɛma obirɛmpɔn bi apue wɔ Dawid ahenni mu, na mede kanea asi hɔ ama nea masra no ngo no.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Mede aniwu befura nʼatamfo, nanso wɔbɛhyɛ no ahenkyɛw a ɛhyerɛn.”
