< Psaltaren 132 >

1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
Cántico gradual. ACUÉRDATE, oh Jehová, de David, [y] de toda su aflicción;
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Que juró él á Jehová, prometió al Fuerte de Jacob:
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
No entraré en la morada de mi casa, ni subiré sobre el lecho de mi estrado;
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
No daré sueño á mis ojos, ni á mis párpados adormecimiento,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
Hasta que halle lugar para Jehová, moradas para el Fuerte de Jacob.
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
He aquí, en Ephrata oímos de ella: hallámosla en los campos del bosque.
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
Entraremos en sus tiendas; encorvarnos hemos al estrado de sus pies.
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
Levántate, oh Jehová, á tu reposo; tú y el arca de tu fortaleza.
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Tus sacerdotes se vistan de justicia, y regocíjense tus santos.
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
Por amor de David tu siervo no vuelvas de tu ungido el rostro.
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
En verdad juró Jehová á David, no se apartará de ellos: Del fruto de tu vientre pondré sobre tu trono.
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
Si tus hijos guardaren mi alianza, y mi testimonio que yo les enseñaré, sus hijos también se sentarán sobre tu trono para siempre.
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
Porque Jehová ha elegido á Sión; deseóla por habitación para sí.
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
Este es mi reposo para siempre: aquí habitaré, porque la he deseado.
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
A su mantenimiento daré bendición: sus pobres saciaré de pan.
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
Asimismo vestiré á sus sacerdotes de salud, y sus santos darán voces de júbilo.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
Allí haré reverdecer el cuerno de David: he prevenido lámpara á mi ungido.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
A sus enemigos vestiré de confusión: mas sobre él florecerá su corona.

< Psaltaren 132 >