Psaltaren 132
1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
Pesem preizvrstna. Spominjaj se, Gospod, Davida, z vso bridkostjo njegovo.
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Da je prisegel Gospodu, obljubil mogočnemu Bogu Jakobovemu
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
"Ne pojdem v hišo svoje šator, stopil ne bodem v ležišče postelje svoje;
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
Spanja ne bodem dal svojim očém, dremanja trepalnicam svojim:
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
Dokler ne najdem mesta za Gospoda, bivališča za mogočnega Boga Jakobovega."
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
Glej, slišali smo, da je bilo v Efratski deželi; našli smo ga bili v pokrajinah Jarovih.
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
Bližamo se šatorom njegovim, priklanjamo se pred nog njegovih podnožjem.
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
Vstani, Gospod, v svoj počitek, ti in skrinja moči tvoje.
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Duhovniki tvoji naj se oblečejo s pravico, in pojó naj, katere milostno sprejemlješ.
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
Zavoljo Davida, hlapca svojega, ne odvrni maziljenca svojega obličja.
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
Prisegel je Gospod Davidu resnico, od katere ne bode odstopil, govoreč: "Od telesa tvojega sadú bodem posadil na prestol tvoj.
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
Ako se bodo držali zaveze moje sinovi tvoji in pričanj mojih posameznih, katera jih bodem učil, bodo tudi njih sinovi vekomaj sedeli na prestoli tvojem."
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
Ker Gospod je izvolil Sijon, želel si ga je za prebivališče svoje:
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
"To je počitek moj vekomaj, tu bodem prebival, ker to sem si želel.
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
Brašno njegovo bodem mogočno blagoslovil; potrebne njegove bodem nasitil z jedjo.
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
In duhovnike njegove bodem oblekel z blaginjo, in katere v nji blagovoljno sprejemam, bodejo peli.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
Tam bodem storil, da bode poganjal rog Davidov, kjer sem pripravil svetilo maziljencu svojemu.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Sovražnike njegove bodem oblekel sè sramoto, nad njim pa bode cvèlo venčanje njegovo.
