Psaltaren 132
1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
Ein song til høgtidsferderne. Herre, kom i hug for David all hans møda!
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Han som svor for Herren, lova Jakobs velduge:
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
«Ikkje gjeng eg inn i mitt heimetjeld, ikkje stig eg upp på lega i mi seng,
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
ikkje unner eg augo svevn, ikkje augneloki ein blund,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
fyrr eg finn ein stad for Herren, ein bustad for Jakobs velduge.»
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
Sjå, me høyrde um henne i Efrata, so fann me henne i skogbygdi.
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
Lat oss ganga til hans bustad, lat oss tilbeda for hans fotskammel!
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
Statt upp, Herre, og kom til din kvilestad, du og ditt veldes kista!
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Prestarne dine klæde seg i rettferd, og dine trugne ropa med fagnad!
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
For David, din tenars skuld vis ikkje frå deg åsyni åt den du hev salva!
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
Herren hev svore David ein sann eid, den gjeng han ikkje ifrå: «Av di livsfrukt vil eg setja kongar på din stol.
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
Dersom dine søner held mi pakt og mine vitnemål som eg skal læra deim, so skal og deira søner æveleg og alltid sitja på din kongsstol.»
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
For Herren hev valt seg Sion, han ynskte det til sin bustad:
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
«Dette er min kvilestad for all tid, her vil eg bu, for det hev eg ynskt.
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
Maten her vil eg rikleg signa, dei fatige vil eg metta med brød,
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
og prestarne vil eg klæda med frelsa, og dei gudlege skal ropa høgt av fagnad.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
Der vil eg lata veksa upp eit horn for David, der hev eg stelt til ei lampa for den eg hev salva.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Hans fiendar vil eg klæda med skam, men yver honom skal hans kruna stråla.»
