Psaltaren 132
1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
Sabo-Pionjonañe Ry Iehovà, tiahio t’i Davide ty amo falovilovia’eo.
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Ty nifantà’e am’ Iehovà, ty nititiha’e amy Tsitongerè’ Iakobey:
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
Toe tsy hizilik’ an-kibohon- trañoko ao raho ndra hijoñe am-pandreako nivelareñe ho ahiko ao:
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
Tsy homeiko roro o masokoo, tsy hidrodreke o voho-masokoo,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
ampara’ te hahatreavako toetse t’Iehovà, akiba ho a i Tsitongerè’ Iakobey.
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
Jinanji’ay e Efrata izay, tendrek’ an-kodobo’ i alay:
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
Antao hionjoñe mb’an-Kivoho’e ao; antao hitalaho am-pitongoàm-pandia’e eo.
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
Miongaha ry Iehovà, miheova mb’am-pitofà’o mb’eo, Ihe naho i vatam-pañinan-kaozara’oy.
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Ho lafihen-kavantañañe o mpisoro’oo, hipoñak’ an-kaehake o noro’oo.
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
Ty amy Davide mpitoro’oy, ko ampitolihe’o añe ty lahara’ i noriza’oy.
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
Nifanta mahity amy Davide t’Iehovà, vaho tsy hafote’e, ty hoe: Hampiambesareko ami’ty fiambesam-panjakà’o eo ty boak’ am-pañova’o ao;
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
lehe ambe’ o ana’oo i fañinakoy naho ty taroko anareko iareo, le hiambesatse amy fiambesam-panjaka’oy nainai’e o ana’ iareoo.
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
Toe jinobo’ Iehovà ty Tsiône, i fañiria’e ho fimoneña’ey:
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
Etoy ty fitofako nainai’e tsy modo; atoa ty himoneñako, fa fisalalàko—
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
Hogogoeko ty riha’e, ho eneñeko mahakama o mahàtra’eo.
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
Hampisikineko fandrombahañe o mpisoro’eo, hisabo an-drebeke o noro’eo.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
Ao ty hampitiriako ty tsifa’ i Davide; ao ty nañajariako failo’ i norizakoy.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Haombeko hasalarañe o rafelahi’eo, fe hipelapelatse añambone’e eo ty sabaka’e.
