Psaltaren 132

1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;

LEUM GOD, nik kom mulkunulla David Ac ma upa nukewa el tuh mutangla.

2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:

LEUM GOD, esam ma el tuh wulela kac, Wulela ku su el oru nu sum, God Kulana lal Jacob:

3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;

“Nga ac fah tia utyak nu in lohm sik, ku oan fin mwe oan kiuk,

4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;

Nga ac fah tia mongla ku motulla,

5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.

Nwe ke na nga orala sie acn in muta lun LEUM GOD, Sie lohm sin God Kulana lal Jacob.”

6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.

In acn Ephrathah kut tuh lohng ke Tuptup in Wuleang, Ac kut tuh konauk in acn Jearim.

7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.

Ac kut fahk, “Lela kut in som nu in lohm sin LEUM GOD; Lela kut in alu ye mutun tron lal.”

8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.

LEUM GOD, fahsru nu ke Tempul uh, wi Tuptup in Wuleang Su akilenyen ku lom, Ac muta we nwe tok.

9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.

Lela mwet tol lom in oru ma suwohs pacl e nukewa; Lela mwet lom in sasa ke engan!

10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.

Kom orala sie wulela nu sel David, mwet kulansap lom; LEUM GOD, nikmet sisla tokosra se su kom sulela.

11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.

Kom tuh orala sie wulela ku nu sel David — Sie wulela ma kom fah tia sifil ekulla, su fahk: “Nga fah oru tuh sie sin wen nutum in tokosra, Ac el ac fah leum tukum.

12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.

Wen nutum fin pwaye insialos nu ke wuleang luk Ac nu ke ma sap luk su nga sang nu selos, Na wen natulos ac fah oayapa eis acn sum in tokosra nwe tok.”

13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.

LEUM GOD El sulela Zion; El lungse orala tuh in nien muta lal:

14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.

“Pa inge nien muta luk nwe tok. Pa inge acn su nga lungse leum we.

15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.

Nga fah akkasrupye Zion ke mwe enenu lal nukewa; Nga fah akkihpye mwet sukasrup lal ke mwe mongo.

16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.

Nga fah akinsewowoye mwet tol lal in ma nukewa elos oru, Ac mwet lal fah on ac sasa ke engan.

17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.

In acn se inge nga fah oru tuh sie sin fita lal David elan sie tokosra fulat; In acn se inge nga fah akloesye pacl in leum lun tokosra se su nga sulela.

18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.

Nga fah nokomla mwet lokoalok lal ke mwekin, A tokosrai lal fah kapkapak ac yokyokelik.”