Psaltaren 132
1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
Abụ nrigo. O Onyenwe anyị, cheta Devid, nʼihe niile bụ ndị ọ gbakụtara azụ.
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Ọ ṅụrụ iyi nye Onyenwe anyị, kwee nkwa nye Onye dị ukwuu nke Jekọb:
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
“Agaghị m abanye nʼime ụlọ m maọbụ rigoo nʼihe ndina m,
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
agaghị m arahụ ụra, egbugbere anya m agaghị atụ oru ụra,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
tutu ruo mgbe m chọtaara Onyenwe anyị ọnọdụ ebe obibi nye Onye dị ukwuu nke Jekọb.”
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
Anyị nụrụ ihe banyere ya nʼEfrata, anyị chọtara ya nʼubi niile nke Jearim.
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
“Ka anyị gaa na-ebe obibi ya; ka anyị kpọọ isiala nʼebe ihe mgbakwasị ụkwụ ya.
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
‘Bilie, Onyenwe anyị, bata nʼebe izuike gị, gị na igbe ọgbụgba ndụ nke ike gị.
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Ka ndị nchụaja gị yiri ezi omume gị dịka uwe; ka ndị gị kwesiri ntụkwasị obi bụọ abụ nʼihi ọṅụ.’”
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
Nʼihi ohu gị, bụ Devid, agbakụtala onye gị e tere mmanụ azụ.
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
Onyenwe anyị ṅụrụ Devid iyi nʼeziokwu, bụ iyi nke ọ gaghị esi na ya laghachi azụ: “Otu nʼime ụmụ gị, ka m ga-eme ka ọ nọdụ nʼocheeze gị,
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
ọ bụrụ na ụmụ ndị ikom gị edebe ọgbụgba ndụ m na ụkpụrụ niile m kuziri ha, mgbe ahụ ụmụ ha ga-anọdụ ala nʼocheeze gị ruo mgbe ebighị ebi.”
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
Nʼihi na Onyenwe anyị ahọrọla Zayọn, ọ bụ ọchịchọ obi ya ime ya ebe obibi ya;
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
“Ebe a bụ ebe izuike m ruo mgbe ebighị ebi, ebe a ka ocheeze m ga-adịkwa, nʼihi na ọ bụ ihe m chọrọ.
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
Aga m eji ọtụtụ nri dị iche iche gọzie ya; aga m eji nri mee ka afọ ju ndị ogbenye ya.
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
Aga m eji nzọpụta yinye ndị nchụaja ya niile dịka uwe, ndị nsọ ya ga-abụ abụ nʼihi ọṅụ.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
“Nʼebe a ka m ga-eme ka mpi puputara Devid ma debekwa oriọna nʼihi onye m e tere mmanụ.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Aga m eyikwasị ndị iro ya ihere dịka uwe ma aga eji okpueze mara mma chọọ isi ya mma.”
