Psaltaren 132

1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;

2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:

3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;

4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;

5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.

6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.

7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.

8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.

9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.

10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.

11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.

12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.

13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.

14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.

15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.

16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.

17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.

18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.