Psaltaren 132
1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
Mɔzɔha. O! Yehowa, ɖo ŋku David kple fukpekpe siwo katã me wòto la dzi.
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Eka atam na Yehowa, eye wòɖe adzɔgbe na Yakob ƒe Ŋusẽtɔ la be,
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
“Nyemage ɖe aƒenye me, alo aɖamlɔ nye aba dzi o.
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
Nyemana nye ŋkuwo nadɔ alɔ̃, alo nye aɖaba nadɔ akɔlɔ̃e o,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
va se ɖe esime mekpɔ teƒe na Yehowa kple nɔƒe na Yakob ƒe ŋusẽtɔ la.”
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
Míesee le Efrata, eye míedo goe le Yaar gbegbe be,
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
“Mina míayi ɖe enɔƒe, mina míade ta agu ɖe eƒe afɔɖodzinu ŋgɔ.
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
O! Yehowa, tso, ne nàva wò gbɔɖemeƒe, wò kple wò ŋusẽ ƒe nubablaɖaka la gbɔ.
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Wò nunɔlawo nedo dzɔdzɔenyenye ƒe awu, eye wò ame kɔkɔewo nedzi ha le dzidzɔkpɔkpɔ ta.”
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
Le David, wò dɔla ta la, mègagbe wò amesiamina la o.
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
Yehowa ka atam na David; eka atam vavã si matu o la be, “Matsɔ wò ŋutɔ wò dzidzimevi aɖo fiae ɖe wò fiazikpui dzi.
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
Nenema ke ne viwò ŋutsuwo lé nye nubabla kple nye se siwo mefia wo me ɖe asi la, ekema wo viwo anɔ wò fiazikpui dzi tso mavɔ me yi ɖe mavɔ me.”
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
Elabena Yehowa tia Zion, eye wòtiae be wòanye ye nɔƒe be,
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
“Esia nye nye gbɔɖemeƒe tso mavɔ me yi ɖe mavɔ me, afi siae manɔ fiazikpui dzi le gli, elabena nye ŋutɔe tiae.”
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
Matsɔ nu nyui geɖewo ayrae, eye matsɔ nuɖuɖu aɖi ƒoe na eƒe ame dahewo.
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
Mado xɔxɔ ƒe awu na eƒe nunɔlawo, eye eƒe ame kɔkɔewo adzi ha le dzidzɔkpɔkpɔ ta tegbetegbe.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
“Le afi sia, mana dzo nado na David, eye masi akaɖi aɖo anyi na nye amesiamina la.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
Matsɔ ŋukpe ado na eƒe futɔwo, ke fiakuku si anɔ eƒe ta la, anɔ keklẽm.”
