Psaltaren 132
1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
A Song of the Ascents. Remember, Jehovah, for David, all his afflictions.
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
Who hath sworn to Jehovah. He hath vowed to the Mighty One of Jacob:
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
'If I enter into the tent of my house, If I go up on the couch of my bed,
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
If I give sleep to mine eyes, To mine eyelids — slumber,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
Till I do find a place for Jehovah, Tabernacles for the Mighty One of Jacob.
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
'Lo, we have heard it in Ephratah, We have found it in the fields of the forest.
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
We come in to His tabernacles, We bow ourselves at His footstool.
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
Arise, O Jehovah, to Thy rest, Thou, and the ark of Thy strength,
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Thy priests do put on righteousness, And Thy pious ones cry aloud.
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
For the sake of David Thy servant, Turn not back the face of Thine anointed.
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
Jehovah hath sworn truth to David, He turneth not back from it: Of the fruit of thy body, I set on the throne for thee.
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
If thy sons keep My covenant, And My testimonies that I teach them, Their sons also for ever and ever, Do sit on the throne for thee.
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
For Jehovah hath fixed on Zion, He hath desired [it] for a seat to Himself,
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
This [is] My rest for ever and ever, Here do I sit, for I have desired it.
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
Her provision I greatly bless, Her needy ones I satisfy [with] bread,
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
And her priests I clothe [with] salvation, And her pious ones do sing aloud.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
There I cause to spring up a horn for David, I have arranged a lamp for Mine anointed.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
His enemies I do clothe [with] shame, And upon him doth his crown flourish!
