Psaltaren 132
1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
“A psalm of the steps, or the goings up.” O LORD! remember David, And all his affliction!
2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
How he sware to Jehovah, And vowed to the Mighty One of Jacob:
3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
“I will not go into my house, Nor lie down on my bed,
4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
I will not give sleep to my eyes, Nor slumber to my eyelids,
5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
Until I find a place for Jehovah, A habitation for the Mighty One of Jacob.”
6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
Behold, we heard of it at Ephratah; We found it in the fields of the forest.
7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
Let us go into his habitation; Let us worship at his footstool!
8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
Arise, O LORD! into thy rest, Thou, and the ark of thy strength!
9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
Let thy priests be clothed with righteousness, And thy holy ones shout for joy!
10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
For the sake of thy servant David, Reject not the prayer of thine anointed!
11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
Jehovah hath sworn in truth unto David, And he will not depart from it: “Of the fruit of thy body will I place upon the throne for thee.
12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
If thy children keep my covenant, And my statutes, which I teach them, Their children also throughout all ages Shall sit upon thy throne.”
13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
For Jehovah hath chosen Zion; He hath desired it as his dwelling-place.
14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
“This is my resting-place for ever; Here will I dwell, for I have chosen it.
15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
I will abundantly bless her provision; I will satisfy her poor with bread.
16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
I will also clothe her priests with salvation, And her holy ones shall shout aloud for joy.
17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
There will I cause to spring forth a horn for David; I have prepared a light for mine anointed.
18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.
His enemies will I clothe with shame, And the crown shall glitter upon his head.”
