Psaltaren 132

1 En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;

A song for pilgrims going up to Jerusalem. Lord, remember David, and all that he went through.

2 Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:

He made a promise to the Lord, a vow to the Mighty One of Jacob:

3 Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;

“I will not go home, I will not go to bed,

4 Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;

I will not go to sleep, I will not take a nap,

5 Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.

until I find a place where the Lord can live, a home for the Mighty One of Jacob.”

6 Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.

In Ephrathah we received information about the Ark of Agreement, and we found it in fields near Jaar.

7 Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.

Let's go to the place where the Lord lives and bow down at his feet in worship.

8 Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.

Come, Lord, and enter your home, together with your Ark of your power.

9 Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.

May your priests wear goodness like clothing; may your faithful people shout for joy.

10 Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.

For the sake of your servant David, don't reject the king you have chosen.

11 Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.

The Lord made a solemn promise to David, one he will never cancel—“I will put one of your descendants on your throne.

12 Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.

If your sons keep to my agreement and my laws that I will teach them, then their sons will always occupy your throne.”

13 Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.

For the Lord has chosen Zion, wanting to make his home there, saying:

14 Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.

“This will always be my home; this is where I want to live.

15 Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.

I will provide the people of the city with all they need; I will feed the poor.

16 Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.

I will clothe its priests with salvation; and its faithful people will shout for joy.

17 Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.

I will make the line of David even more powerful. I have prepared a lamp for my chosen king.

18 Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.

I will humiliate his enemies, but the crown he wears will shine brightly.”