Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

«Yuⱪiriƣa qiⱪix nahxisi» Qongⱪur yǝrlǝrdin Sanga pǝryad kɵtürimǝn, i Pǝrwǝrdigar;

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

I Rǝb, awazimni angliƣaysǝn; Ⱪulaⱪliringni yelinix sadayimƣa salƣaysǝn;

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Əgǝr Sǝn Yaⱨ, ⱪǝbiⱨliklǝrni sürüxtürüp sanisang, Əmdi Rǝb, kim tik turalaydu?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Biraⱪ Sǝndǝ mǝƣpirǝt-kǝqürüm bardur; Xunga Sǝndin ǝyminixkǝ bolidu.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Pǝrwǝrdigarni kütüwatimǝn; Jenim kütüwatidu; Uning sɵzigǝ ümid baƣlidim.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Tün jesǝkqilirining sǝⱨǝrgǝ bolƣan tǝxnasidin artuⱪ, Bǝrⱨǝⱪ, tün jesǝkqilirining sǝⱨǝrgǝ bolƣan tǝxnasidin artuⱪ, Jenim Rǝbkǝ tǝxna bolup kütmǝktǝ.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

I Israil, Pǝrwǝrdigarƣa ümid baƣlanglar; Qünki Pǝrwǝrdigarda ɵzgǝrmǝs muⱨǝbbǝt bardur; Uningda zor nijatliⱪlarmu bar;

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

U Israilni barliⱪ ⱪǝbiⱨlikliridin bǝdǝl tɵlǝp ⱪutⱪuzidu.