Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Ko e Hiva ʻae ʻalu hake. ‌ʻE Sihova, naʻaku tangi kiate koe mei he ngaahi moana.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

‌ʻE ʻEiki, ke ke ongoʻi hoku leʻo: fakatokangaʻi ho fofonga ki he leʻo ʻo ʻeku ngaahi lotu tāumaʻu.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Kapau te ke fakaʻilonga, ʻE Sihova, ʻae ngaahi hia, ʻE ʻEiki, ko hai ʻe faʻa tuʻu?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Ka ʻoku ʻiate koe ʻae fakamolemole, koeʻuhi ke manavahē ai kiate koe.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

‌ʻOku ou tatali kia Sihova, ʻoku tatali ʻa hoku laumālie, pea ʻoku ou ʻamanaki lelei ki heʻene folofola.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

‌ʻOku tatali ʻa hoku laumālie kia Sihova ʻo lahi hake ʻiate kinautolu ʻoku nau leʻo ki he pongipongi: ʻoku ou pehē, ʻo lahi hake ʻiate kinautolu ʻoku nau leʻo ki he pongipongi.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Ke ʻamanaki ʻa ʻIsileli kia Sihova: he ʻoku ʻia Sihova ʻae ʻaloʻofa, pea ʻoku ʻiate ia ʻae huhuʻi lahi.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Pea te ne huhuʻi ʻa ʻIsileli mei heʻene ngaahi hia kotoa pē.