Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Cántico gradual. DE los profundos, oh Jehová, á ti clamo.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Señor, oye mi voz; estén atentos tus oídos á la voz de mi súplica.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

JAH, si mirares á los pecados, ¿quién, oh Señor, podrá mantenerse?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Empero hay perdón cerca de ti, para que seas temido.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Esperé yo á Jehová, esperó mi alma; en su palabra he esperado.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Mi alma [espera] á Jehová [más que] los centinelas á la mañana, [más que] los vigilantes á la mañana.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Espere Israel á Jehová; porque en Jehová hay misericordia, y abundante redención con él.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Y él redimirá á Israel de todos sus pecados.