< Psaltaren 130 >

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.
Un cántico para los peregrinos que van a Jerusalén. Señor, clamo a ti desde lo más profundo de mi dolor.
2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.
Por favor escucha mi llanto, presta atención a lo que pido.
3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?
Señor, si guardaras una lista de nuestros pecados, ¿Quién podría escapar de ser condenado?
4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.
Pero tú eres un Dios perdonador y por eso debes ser respetado.
5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.
Yo espero en el Señor, espero ansiosamente, porque confío en su palabra.
6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.
Anhelo que el Señor vuelva, más que los vigilantes añorando el amanecer.
7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.
Israel, deposita tus esperanzas en el Señor, porque el Señor nos ama con su inmenso amor, y su salvación no conoce límites.
8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.
Él redimirá a Israel de todos sus pecados.

< Psaltaren 130 >