< Psaltaren 130 >

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.
سرود درجات ای خداوند از عمقها نزد تو فریادبرآوردم.۱
2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.
‌ای خداوند! آواز مرابشنو و گوشهای تو به آواز تضرع من ملتفت شود.۲
3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?
‌ای یاه، اگر گناهان را به نظر آوری، کیست‌ای خداوند که به حضور تو بایستد؟۳
4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.
لیکن مغفرت نزد توست تا از تو بترسند.۴
5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.
منتظر خداوندهستم. جان من منتظر است و به کلام او امیدوارم.۵
6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.
جان من منتظر خداوند است، زیاده از منتظران صبح؛ بلی زیاده از منتظران صبح.۶
7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.
اسرائیل برای خداوند امیدوار باشند زیرا که رحمت نزدخداوند است و نزد اوست نجات فراوان.۷
8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.
و اواسرائیل را فدیه خواهد داد، از جمیع گناهان وی.۸

< Psaltaren 130 >