Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

He waiata; he pikitanga. I karanga ahau ki a koe, e Ihowa, i roto i nga hohonu.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

E te Ariki, whakarongo mai ki toku reo: kia anga mai ou taringa ki toku reo inoi.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Me i maharatia e koe nga kino, e Ihowa, ko wai, e te Ariki, e tu?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Otira he muru hara tau, e wehingia ai koe.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

E tatari ana ahau ki a Ihowa; e tatari ana toku wairua: e tumanako ana hoki ahau ki tana kupu.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Ko te taringa o toku wairua i te Ariki nui atu i to te hunga e whanga ana ki te ata; ae, i to te hunga e whanga ana ki te ata.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

E Iharaira, kia tumanako ki a Ihowa, kei a Ihowa hoki te mahi tohu, a kei a ia te hokonga nui.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

A mana a Iharaira e hoko i roto i ona he katoa.