Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Svētku dziesma. No dziļumiem es Tevi piesaucu, Kungs.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Ak Kungs, klausi manu balsi, lai Tavas ausis uzmana uz manas sirds lūgšanas balsi.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Ja Tu, Kungs, gribi noziegumus pielīdzināt, - ak Kungs, kas pastāvēs?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Bet pie Tevis ir piedošana, lai Tevi bīstas.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Es gaidu uz To Kungu, mana dvēsele gaida, un es ceru uz Viņa vārdu.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Mana dvēsele gaida uz To Kungu vairāk nekā uz rīta gaismu sargi, kas rītu gaida.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Israēls lai cerē uz To Kungu, jo pie Tā Kunga ir žēlastība un daudz pestīšanas pie Viņa.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Un Viņš atpestīs Israēli no visiem viņa noziegumiem.