Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

(성전에 올라가는 노래) 여호와여, 내가 깊은 데서 주께 부르짖었나이다

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

주여, 내 소리를 들으시며 나의 간구하는 소리에 귀를 기울이소서

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

여호와여, 주께서 죄악을 감찰하실진대 주여, 누가 서리이까

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

그러나 사유하심이 주께 있음은 주를 경외케 하심이니이다

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

나 곧 내 영혼이 여호와를 기다리며 내가 그 말씀을 바라는도다

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

파숫군이 아침을 기다림보다 내 영혼이 주를 더 기다리나니 참으로 파숫군의 아침을 기다림보다 더하도다

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

이스라엘아 여호와를 바랄지어다! 여호와께는 인자하심과 풍성한 구속이 있음이라

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

저가 이스라엘을 그 모든 죄악에서 구속하시리로다