Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

שִׁיר הַֽמַּעֲלוֹת מִמַּעֲמַקִּים קְרָאתִיךָ יְהֹוָֽה׃

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

אֲדֹנָי שִׁמְעָה בְקוֹלִי תִּהְיֶינָה אׇזְנֶיךָ קַשֻּׁבוֹת לְקוֹל תַּחֲנוּנָֽי׃

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

אִם־עֲוֺנוֹת תִּשְׁמׇר־יָהּ אֲדֹנָי מִי יַעֲמֹֽד׃

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

כִּֽי־עִמְּךָ הַסְּלִיחָה לְמַעַן תִּוָּרֵֽא׃

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

קִוִּיתִי יְהֹוָה קִוְּתָה נַפְשִׁי וְֽלִדְבָרוֹ הוֹחָֽלְתִּי׃

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

נַפְשִׁי לַאדֹנָי מִשֹּׁמְרִים לַבֹּקֶר שֹׁמְרִים לַבֹּֽקֶר׃

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

יַחֵל יִשְׂרָאֵל אֶל־יְהֹוָה כִּֽי־עִם־יְהֹוָה הַחֶסֶד וְהַרְבֵּה עִמּוֹ פְדֽוּת׃

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

וְהוּא יִפְדֶּה אֶת־יִשְׂרָאֵל מִכֹּל עֲוֺנֹתָֽיו׃