Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Aus den Tiefen rufe ich zu Dir, Jehovah.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Herr, höre auf meine Stimme, es mögen Deine Ohren aufmerken auf die Stimme meines Flehens.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Wenn Du, Jah, Missetaten behältst, wer wird, o Herr, bestehen?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Doch ist bei Dir Vergebung, daß man Dich fürchte.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Ich hoffe auf Jehovah, meine Seele hofft, und Seines Wortes warte ich.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Meine Seele ist auf den Herrn, mehr als die Hüter auf den Morgen.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Warte auf Jehovah, Israel; denn bei Jehovah ist Barmherzigkeit und mit Ihm viel Erlösung.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Und Er wird Israel lösen von allen seinen Missetaten.