Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Cantique des pèlerinages. Du fond de l'abîme, je t'invoque, ô Éternel!

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Seigneur, écoute ma voix! Que tes oreilles soient attentives A ma voix suppliante!

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Éternel, si tu tiens compte des iniquités, Seigneur, qui subsistera?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Mais le pardon se trouve auprès de toi. Afin qu'on te craigne!

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

J'ai mis mon espoir en l'Éternel; mon âme espère en lui, Et j'ai confiance en sa parole.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Mon âme attend le Seigneur, Plus que les sentinelles n'attendent le matin, Oui, plus que les sentinelles n'attendent le matin.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Israël, mets ton espoir en l'Éternel; Car en l'Éternel se trouve la miséricorde, Et la rédemption abonde auprès de lui!

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

C'est lui qui délivrera Israël De toutes ses iniquités.