Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Cantique graduel. Du fond des abîmes je t'implore, Éternel!

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Seigneur, entends ma voix! Que ton oreille soit attentive à ma prière!

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Si tu gardes la mémoire des transgressions, Éternel, Seigneur, qui est-ce qui subsistera?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Mais non, le pardon est par devers toi, afin qu'on te craigne.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

J'espère dans l'Éternel, mon âme espère, et je compte sur sa promesse.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Mon âme attend l'Éternel, plus que la sentinelle n'attend le matin, que la sentinelle n'attend le matin.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Israël, espère dans l'Éternel! car la miséricorde est par devers l'Éternel, et Il a par devers lui un trésor de rédemption.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Et Il rachètera Israël de toutes ses transgressions.