Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Cantique Mahaloth. Ô Éternel! je t'invoque des lieux profonds.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Seigneur, écoute ma voix! que tes oreilles soient attentives à la voix de mes supplications.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Ô Eternel! si tu prends garde aux iniquités, Seigneur, qui est-ce qui subsistera?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Mais il y a pardon par-devers toi, afin que tu sois craint.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

J'ai attendu l'Eternel; mon âme l'a attendu, et j'ai eu mon attente en sa parole.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Mon âme [attend] le Seigneur plus que les sentinelles [n'attendent] le matin, plus que les sentinelles [n'attendent] le matin.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Israël, attends-toi à l'Eternel: car l'Eternel est miséricordieux et il y a rédemption en abondance par devers lui.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Et lui-même rachètera Israël de toutes ses iniquités.