Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Cantique des degrés. Des profondeurs de l’abîme, je t’invoque, ô Eternel!

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Seigneur, écouté ma voix, que tes oreilles soient attentives aux accents de mes supplications.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Si tu tenais compte de nos fautes, Seigneur, qui pourrait subsister devant toi?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Mais chez toi l’emporte le pardon, de telle sorte qu’on te révère.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

J’Espère en l’Eternel, mon âme est pleine d’espoir, et j’ai toute confiance en sa parole.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Mon âme attend le Seigneur plus ardemment que les guetteurs le matin, oui, que les guetteurs n’attendent le matin.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Qu’Israël mette son attente en l’Eternel, car chez l’Eternel domine la grâce et abonde le salut.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

C’Est lui qui affranchit Israël de toutes ses fautes.