Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Cantique des montées. Du fond de l’abîme je crie vers toi, Yahweh.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Seigneur, écoute ma voix; que tes oreilles soient attentives aux accents de ma prière!

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Si tu gardes le souvenir de l’iniquité, Yahweh, Seigneur, qui pourra subsister?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Mais auprès de toi est le pardon, afin qu’on te révère.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

J’espère en Yahweh; mon âme espère, et j’attends sa parole.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Mon âme aspire après le Seigneur plus que les guetteurs n’aspirent après l’aurore.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Israël, mets ton espoir en Yahweh! Car avec Yahweh est la miséricorde, avec lui une surabondante délivrance.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

C’est lui qui rachètera Israël de toutes ses iniquités.