Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Veisu korkeimmassa Kuorissa. Syvyydessä minä huudan sinua, Herra.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Herra, kuule minun ääneni: vaarinottakaan korvas rukousteni äänestä.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Jos sinä, Herra, soimaat syntiä: Herra, kuka siis pysyy?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Sillä sinun tykönäs on anteeksi antamus, että sinua peljättäisiin.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Minä odotan Herraa: sieluni odottaa, ja minä toivon hänen sanansa päälle.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Sieluni vartioitsee Herraa huomenvartiosta toiseen huomenvartioon asti.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Israel toivokaan Herran päälle; sillä Herralla on armo, ja runsas lunastus hänellä.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Ja hän lunastaa Israelin kaikista synneistänsä.