Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

A Song of degrees. Out of the depths have I cried to thee, O LORD.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Lord, hear my voice: let thy ears be attentive to the voice of my supplications.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

If thou, LORD, shouldest mark iniquities, O Lord, who shall stand?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

But there is forgiveness with thee, that thou mayest be feared.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

I wait for the LORD, my soul doth wait, and in his word do I hope.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

My soul waiteth for the Lord more than they that watch for the morning: I say, more than they that watch for the morning.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Let Israel hope in the LORD: for with the LORD there is mercy, and with him is plenteous redemption.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

And he shall redeem Israel from all his iniquities.