Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

A Song of Ascents. Out of the depths have I called Thee, O LORD.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Lord, hearken unto my voice; let Thine ears be attentive to the voice of my supplications.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

If Thou, LORD, shouldest mark iniquities, O Lord, who could stand?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

For with Thee there is forgiveness, that Thou mayest be feared.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

I wait for the LORD, my soul doth wait, and in His word do I hope.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

My soul waiteth for the Lord, more than watchmen for the morning; yea, more than watchmen for the morning.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

O Israel, hope in the LORD; for with the LORD there is mercy, and with Him is plenteous redemption.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

And He will redeem Israel from all his iniquities.