Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

A song for pilgrims going up to Jerusalem. Lord, I cry out to you from the depths of my pain.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Please listen to my cry, and pay attention to what I'm asking.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Lord, if you kept a list of sins, who could escape being condemned?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

But you are forgiving so that we might respect you.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

I'm waiting for the Lord, longingly waiting, for I trust in his word.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

I long for the Lord to come, more than watchmen longing for the dawn to come, more than watchmen longing for the dawn to come.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Israel, put your hope in the Lord, for the Lord loves us with a trustworthy love and his salvation knows no limits.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

He will save Israel from every sin.