Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Out of the depths I have cried to thee, O Lord:

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Lord, hear my voice. Let thy ears be attentive to the voice of my supplication.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

If thou, O Lord, wilt mark iniquities: Lord, who shall stand it.

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

For with thee there is merciful forgiveness: and by reason of thy law, I have waited for thee, O Lord. My soul hath relied on his word:

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

My soul hath hoped in the Lord.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

From the morning watch even until night, let Israel hope in the Lord.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Because with the Lord there is mercy: and with him plentiful redemption.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

And he shall redeem Israel from all his iniquities.