Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Sang til Festrejserne. Fra det dybe raaber jeg til dig, HERRE,

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

o Herre, hør min Røst! Lad dine Ører lytte til min tryglende Røst!

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Tog du Vare, HERRE, paa Misgerninger, Herre, hvo kunde da bestaa?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Men hos dig er der Syndsforladelse, at du maa frygtes.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Jeg haaber paa HERREN, min Sjæl haaber paa hans Ord,

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

paa Herren bier min Sjæl mer end Vægter paa Morgen, Vægter paa Morgen.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Israel, bi paa HERREN! Thi hos HERREN er Miskundhed, hos ham er Forløsning i Overflod.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Og han vil forløse Israel fra alle dets Misgerninger.