Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Hodočasnička pjesma. Iz dubine, Jahve, vapijem tebi:

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Gospodine, čuj glas moj! Neka pazi uho tvoje na glas moga vapaja!

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Ako se, Jahve, grijeha budeš spominjao, Gospodine, tko će opstati?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Al' u tebe je praštanje, da bi te se bojali.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

U Jahvu ja se uzdam, duša se moja u njegovu uzda riječ.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Duša moja čeka Gospodina više no zoru straža noćna; više no zoru straža noćna

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

nek' Izrael čeka Jahvu. Jer je u Jahve milosrđe i obilno je u njega otkupljenje;

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

on će otkupiti Izraela od svih grijeha njegovih.