Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Kasang laa. Aw Angraeng, kathuk ahmuen hoiah nang khaeah ka hangh.

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Aw Angraeng, ka lok hae tahngai ah; tahmen kang hnikhaih lok bangah na naa to patueng ah.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Angraeng, nang, zaehaihnawk to na pakuem soe nahaeloe, Aw Angraeng angdoe thai koi mi maw om tih?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Toe nang to zit thai hanah, kaicae hae nang tahmen boeh.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Kai loe Angraeng ni ka zing, ka hinghaih mah anih to zing, a lok ah oephaih to ka suek.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Khodai zing kaminawk, khodai zing kaminawk pong kamthlai ah, ka hinghaih mah Angraeng to zing.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Angraeng ah palungnathaih hoi pop parai pahlonghaih oh pongah, Israel mah a oephaih to Angraeng ah suem nasoe.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Anih mah Israel to zaehaihnawk boih thung hoiah akrang tih.