Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Hina Gode! Na da baligiliwane da: i dione heawini esalebeba: le, Dima wele sia: sa!

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Hina Gode! Na digini wele sia: be nabima! Na fidima: ne wele sia: be nabima!

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Di da ninia wadela: i hou hamoi huluane dedene legei ganiaba, ninia huluanedafa da se imunusa: fofada: la: loba.

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Be Di da ninima gogolema: ne olofosu hamosa. Amaiba: le, ninia Dia midadi nodone bebeda: iya lelumu da defea.

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Na da Hina Gode Ea fidisu nama misa: ne hanaiwane ouesala. Amola na da Ea sia: dafawaneyale dawa: sa.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Na da Hina Gode Ea fidisu ba: musa: hanaiba: le ouesalebe, amo da sosodo aligisu dunu da hehebolo misa: ne hanaiba: le ouesalebe, amo baligisa.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Isala: ili fi dunu! Hina Gode Ea hou dafawaneyale dawa: ma! Bai Ea asigidafa hou da hamedafa fisisa. E da eso huluane dili gaga: mu hanai gala.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

E da Ea fi Isala: ili dunu, ilia wadela: i hou hamobe amoga mae gugunufinisima: ne, ili gaga: mu.