Psaltaren 13

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, huru länge vill du så platt förgäta mig? Huru länge fördöljer du ditt ansigte för mig?

Nǝƣmiqilǝrning bexiƣa tapxurulup oⱪulsun dǝp, Dawut yazƣan küy: — I Pǝrwǝrdigar, ⱪaqanƣiqǝ? Sǝn meni mǝnggügǝ untumsǝn? Ⱪaqanƣiqǝ didaringni mǝndin yoxurisǝn?

2 Huru länge skall jag sörja i mine själ, och ängslas i mitt hjerta dagliga? Huru länge skall min ovän förhäfva sig öfver mig?

Ⱪaqanƣiqǝ ⱨǝrküni ⱪayƣurup, ⱪǝlbimdǝ? Ⱪaqanƣiqǝ düxminim mǝndin xadlinip ƣalib yüridu?

3 Skåda dock, och hör mig, Herre min Gud; upplys min ögon, att jag icke bortsomnar i dödenom:

Manga ⱪara, manga jawab bǝrgin, i Pǝrwǝrdigar Hudayim! Ɵlüm uyⱪusi meni besip kǝlgüqǝ, Kɵzümni yorutⱪaysǝn,

4 Att min ovän icke skall berömma sig att han är mig öfvermägtig vorden, och mine motståndare glädja sig att jag nedre ligger.

Düxminimning: «Mǝn küqiyip uning üstidin ƣǝlibǝ ⱪildim» demǝsliki üqün, Rǝⱪiblirim sǝntürülgǝnlikimni kɵrüp xadlanmasliⱪi üqün, [kɵzümni yorutⱪaysǝn]!

5 Men jag tröstar deruppå, att du så nådelig äst; mitt hjerta gläder sig, att du så gerna hjelper.

Biraⱪ mǝn bolsam Sening ɵzgǝrmǝs muⱨǝbbitinggǝ ɵzümni tapxurdum; Yürikim Sening nijatliⱪingdin xadlinidu;

6 Jag vill sjunga Herranom, att han så väl emot mig gör.

Mǝn Pǝrwǝrdigarƣa nahxa eytimǝn; Qünki U manga zor meⱨribanliⱪni kɵrsǝtti.