Psaltaren 13

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, huru länge vill du så platt förgäta mig? Huru länge fördöljer du ditt ansigte för mig?

Ki he Takimuʻa, ko e Saame ʻa Tevita. ‌ʻE Sihova, ʻe fēfē hono fuoloa? Mo hoʻo kei fakangalongaloʻi au? Ke taʻengata? ʻE fēfē hono fuoloa ʻo hoʻo fufū ho fofonga ʻiate au?

2 Huru länge skall jag sörja i mine själ, och ängslas i mitt hjerta dagliga? Huru länge skall min ovän förhäfva sig öfver mig?

‌ʻE fēfē hono fuoloa mo ʻeku lauloto mo hoku laumālie, ʻo loto mamahi pē ʻi he ʻaho kotoa pē? ʻE fēfē hono fuoloa mo e fielahi kiate au ʻa hoku fili?

3 Skåda dock, och hör mig, Herre min Gud; upplys min ögon, att jag icke bortsomnar i dödenom:

‌ʻE Sihova ko hoku ʻOtua, ke ke tokanga mai pea ongoʻi au: fakamaama hoku mata, telia naʻaku mohe ʻi he mohe ʻoe mate;

4 Att min ovän icke skall berömma sig att han är mig öfvermägtig vorden, och mine motståndare glädja sig att jag nedre ligger.

Telia naʻa pehē ʻe hoku fili, “Kuo u ikuna ia;” pea fiefia ʻakinautolu ʻoku fakamamahiʻi au ʻo kau ka ngaue.

5 Men jag tröstar deruppå, att du så nådelig äst; mitt hjerta gläder sig, att du så gerna hjelper.

Ka kuo u falala ki hoʻo ʻaloʻofa; ʻo fiefia hoku loto ʻi hoʻo fakamoʻui.

6 Jag vill sjunga Herranom, att han så väl emot mig gör.

Te u hiva kia Sihova, ko e meʻa ʻi heʻene fai lelei lahi ʻaupito kiate au.