Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

Mucho me han angustiado desde mi juventud, díga lo ahora Israel;

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Mucho me han angustiado desde mi juventud: mas no prevalecieron contra mí.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Sobre mis espaldas araron gañanes: hicieron luengos surcos:

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

Mas Jehová justo, cortó las coyundas de los impíos.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Serán avergonzados, y vueltos atrás, todos los que aborrecen a Sión.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Serán como la yerba de los tejados: que antes que salga, se seca;

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

De la cual no hinchió su mano segador; ni su brazo el que hace gavillas.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Ni dijeron los que pasaron: Bendición de Jehová sea sobre vosotros: os bendecimos en nombre de Jehová.